Serre Chevalier - Tis 17/3 Bland hasch och tomtar

Mmh... Ljuvliga skandinaviska frukost - vet inte hur det hade gått utan den. Proppar oss fulla samt gör lite picnic-mackor att ta med i backen till lunch. Vädret är på topp även idag så det bådar gott. Verkar inte finnas någon hejd på hur mycket solen kan lysa på en plats. Sägs att Serre Chevalier det mest solsäkra platserna i alperna med drygt 300 soldagar per år.

Vi ger oss ut i backen, första dagen på helt egen hand utan guide, utan karta, utan proviant... Nåja, inte riktigt så farligt kanske. Både karta och proviant är medpackat. Malin står för kartläsandet på ett eminent sätt, exakt lika bra som hon provar ut viner om kvällarna åt oss! Jag bär på stor kamera idag igen, skulle ju ändå frakta proviant och lite bärka att dricka i backen så knölade ner kameran också.

Direkt vi kommer upp lyckas vi med konstsstycket att tappa bort varandra. Några (jag, Karin och Anton) ville åka oplogat och tog ett spår nära liften, på något sätt lyckades vi i farten åka ifrån Malin, Lange och Sanna.
Men som tur är inget som en mobiltelefon eller tre inte kan lösa. Efter lite slappande i solen åker vi vårat oplogade spår ner, spottandes de franska medlemmarna av Plog- och Pistförbundet i nyllet jämte liften. Väl nere så stöter vi även på Falun som hoppat över en off pist tur av det större slaget, han väljer att haka på oss ett tag istället.

Efter något åk söker vi oss mot mitten av systemet. Anton börjar bli het på gröten vad gäller "Le Park" så han får hoppa och skutta av sig lite. Mr A tvekar inte utan kastar sig in i leken direkt och jag går loss med Le Kamera. Nu börjas det på allvar. Hinner få några bilder på Anton när han hoppar, hoppas på bra resultat, annars är veckan lång bara han står på benen och inte gör monster-vurpa. Karin fegar lite och sneglar en aning tveksamt mot hoppen och åker bredvid. Medan hon och Anton åker ner till liften står jag och plåtar övrigt pack och haschtomtar, lyckas få till ett par kalasbilder. En på skidor som sätter en perfekt 360 med kryss på skidorna i största öppna hoppet. Avundsjukt åker jag ner och önskar jag kunde också. Missar i dagdrömandet att Karin och Anton står kvar eller om de åkt upp med lilla knappliften som bara tar en upp till toppen av parken, och åker ner till botten. Det gör inget - Le Åkning är Le Nice.

Lyckas träffa de andra där istället som hänger lite och väntar på oss. Vi softar lite i solen innan vi bestämmer oss för att åka upp igen. Glider ner till parken och fiskar upp de två på snöplankor och bestämmer lunch i en solig sluttning i närheten. Picnic-baggarna smakar ljuvligt och medhavda ölen likaså. Efter lite jäsande hör jag Langes tonfall ändras något och han får en glimt i ögat. Med gemensamma krafter slänger sig Karin och Lange över Anton. I ett virrvarr av armar, ben och snö tumlar de nedför slänten. Snön yr och de nyblivna små verkar lyckliga. När allt är över skakar Anton lite bryskt snön ur skägget. Efteråt åker vi ned till närmsta café, beställer lite kaffe och steks i solstolarna en halvtimme eller två.

Eftermiddagen tillbringas i en del av systemet nära vår hemby. Vid ena toppen hittar vi en kant som vinden format perfekt till ett stort fint hopp med bra landning efteråt. Världsvant med kameran i ryggsäcken åker jag ner först och försöker hitta ett mjukt spår i skaren utan lycka. MEN VAFALLS! Skaren bar inte. Huvudet först ner i snön när skidbrätten sticker under. Le Vurpa... När jag ska kravla mig upp klipper jag till mig själv med skidan i huvudet. Vinkar lite åt de andra som skrattar skadeglatt åt mig. Tur det är snö, det är mest bara roligt att trilla lite. Kameran klarar sig finfint och fortsätter peppra bilder. Lite senare påpekar Karin att det finns blod på kind. Vi konstaterar att det är hårt och visar på tuffa tag i backen. Rot int nå mer i hä!

Med trötta ben beger vi oss hemåt, tar vår afterski öl, hjälps åt att stretcha Lange en aning, innan det är dags för en liten rundvandring på byn, och sist men inte minst en bastu innan middagen. Språkas vid lite med lokalbefolkningen från Sverige som säsongar. En kille Christian Björk som tävlar i freeski, en annan kille som filmar, och så en långhårig bummare. Skönt gäng som i princip övertalar mig att säsonga nästa år. Får se hur det blir, men suget är enormt!

Middagen är mer fantastisk än någonsin och Malin den Vänliga är underbar som skänker halva sin mat till mig. Försöker återbetala med lite efterrätt men hon bedyrar sin mättnad. Ett gott försök i alla fall.

Efter maten dricks den numer obligatoriska whiskyn och spelas kortspel igen där Anton får sin revansch, Sanna förlorar tydligen och Lange verkar ovanligt skadeglad över tilltaget. Trött som man är efter en dag i solig backe stupar jag i säng frammåt 23. Imorgon ska det vara Ving-picnic. Med förra årets picnic i minne somnar jag med ett leende och drömmar om god mat...

Serre Chevalier - Mån 16/3 Det börjar redan bita i benen

Fin sömn, frukosten står och väntar på oss. Fantastiskt med den frukosten som serveras. Hyfsat pigga allihopa och i god tid till frukosten. Idag vankas pistvisning del 2 som startar i andra änden av systemet i grannbyn Briancon. Det visar sig även att del 2 av Karins packning har anlänt som utlovat. Fantastiskt att det italienska systemet funkar, vem kunde ana något sådant?

Efter frukost knatar jag och Karin ner till uthyrarn där hon lämnar tillbaka sina grejer medan jag avlägger ett besök på apoteket för att köpa solskydd, det kändes på snoken igår. Apotekstanten tvinger på mig 50+ sunblock, inget annat funkar den här tiden på året och jag får inte gå utan den. Plockar upp en tandborste till Anton också som glömt sin.

Guiden väntar vid kabinliftens botten, Anton passar på att ta emot ett jobbsamtal - "tja, du det står en här och säger att han skulle få en dator nu på morgonen. Vet du mer om det?". Så är det att åka på semester, vänligt att vänta till efter 9 i alla fall måndag morgon. Solen gassar och det är redan varmt. När vi åker upp med kabinen är det kalt på marken utanför pisten.

Dagen bjuder på bra åkning, lite off-pist försök men det är hårt, riktigt hårt utanför. Dessutom är det jobbigt att bryta runt de styva storslalomskidorna i oplogad terräng. Lange uttrycker sig lustigt och säger att vi spottat det Franska Pist- och Plogförbundet rakt i nyllet. Solen steker hårt under dagen, det är varmt och svettigt. Det bränns lite i ansiktet trots 50+ som tanten tvingade på mig, kanske hon hade rätt ändå. Lyckas under dagen spruta ner alla i sällskapet med snö minst en gång - mission accomplished. Anton får snö upp i näsan till och med, det ger extra bonuspoäng. Mot slutet av dagen dumpar vi övriga gruppen i pistvisningen som ska åka till stan där vi utgick ifrån imorse, vi drar hem till våran bar istället och tappar vår egen öl. Stannar på vägen också och tar en varm choklad med rom på ett hak i backen, ljuvligt. På vägen ner sen så råkar Karin med trötta ben och stela vader på en transport få ett felskär på brädan, tar ett skutt, och vips är hon utanför kanten. Men vilket ställe Karin hittade sen! Det hittills enda stället med något som liknar lössnö, härlig fin lössnö som ger fin åkning i några svängar i alla fall.

Tar oss lugnt och sansat ner sen, en öl eller två på afterskin, lite stretching. Möter en kille som snackar om sig själv nått otroligt, ge honom ett ord och allt leder tillbaka till han själv. Ett nytt uttryck myntas: boomerang-snackare. Går ner på byn och köper lite chips, öl att ta till bastun och annat plickplock.

Maten - lika fantastisk som dagen innan. 3-rätters sin vana trogen serveras av kocken och annan personal. Det blir inte bättre än så här. JO! Det blir det faktist. Malin orkar inte all sin mat så jag får hälften, lycka... Vi avrundar kvällen med lite kortspel om tjur-skallar med Falun (aka Hans), efter att vi sänkt en varsinn Ballentines (i avsaknad av annan whisky) för att få maten att sjunka snabbare. När klockan är halv 12 är jag trött, tackar vänligt för dagens eskapader och sällskap, går och lägger mig. Kropp och ben känns över förväntan ändå, inte alls farligt. Hoppas det håller i sig.

Serre Chevalier - Sön 15/3 Dagen "Dags att åka lite nu då!"

Efter en natt med tung sömn i gnisslande våningssäng men med skön madrass vaknar jag vid halv 8 innan väckarn. Anton är redan vaken. På med underställ, mjukisar och nån sorts t-shirt så man ser någesånär hödjelig ut. Med ett svenskägt hotell så får vi också skandinavisk frukost, ingen jäkla fransk "continental frukost" med en torr croissant och en kopp kaffe. Nej äkta skidåkarfrukost; Ägg, gröt, bröd, skinka, ost, grönsaker, choklad, jos, kaffe, fil, musli...

Mätta och glada sliter vi på oss resten av grejerna, passar även på att packa ner stora kameran i en ryggsäck då vädret är helt klart. Man vet aldrig när ett sånt tillfälle kommer igen. Sedan traskar vi nedför backen till skiduthyrningen för att välja våra kit. Uthyrarn kastar ett snabbt öga på oss och ställer fram lite pjäxor som visar sig passa direkt. Lange provar protestera men får tillbaka att de passar, måste bara stå rätt i dem. Säger storslalomskidor och blir tilldelad ett par gula Fisher. "Are you fast skier? -Yes." Så drar han åt bindningarna lite hårdare. På vägen ut införskaffas ett par pheta spegelbrillor, Anton svär lite - han som tjatat så om att det är spegel som gäller.

Guiden möter upp och efter lite väntan i solen på annat löst folk så får vi äntligen bege oss upp i backen medelst kabinlift till mitten av backen, åka 12m innan det var dags för en sittlift, sedan 3m stakning till en annan sittlift. Vafan, blir det nån åkning eller?! Jodå! Väl uppe med den tredje liften står vi på toppen av en alp, redo för åkning! Transport... Perkele. Nerför transporten, 3 svängar, känns fint, balansen bra. Ny lift, men äntligen en backe! Börjar känna lite försiktigt. Skidorna känns bra, rätt snabba, trevliga i backen, rätt styva - gillar! Nästa åk, satsar lite mer, lutar in i backen, stjärten kommer i svängning, benen börjar följa. Det går ju fint de här!

Lunch! Knappt nån åkning men det börjar suga lite i tarmen så hela sällskapet på pistvisningen slår sig ner på angiven plats. En hackebiff och en öl senare och lite sol på snoken (som nu fått sig lite smörj vilket missades på morgonen) är det dags igen. Laddar i liften upp.

Resten av eftermiddagen är det idel åkande kors och tvärs genom systemet med guiden i spetsen. Backarna är roliga och riktigt bra pistade, allt bådar gott inför veckan. Dock lite hårt utanför så någon offpist av rang blir det nog inte. Skidorna känns riktigt bra i backen, vid stopp kan de dessutom som en bonus kan skapa väldigt stora snösprut vilket framför allt Malin verkar få erfara, men även Lange. Anton kapar nästan benen på mig i ren desperation att ge igen, men lyckas flytta på mig så han glider förbi och får bara lite snö upp på pjäxskaftet. Får beröm för åkningen av Lange också i form av "Jag hatar dig John för att du åker så snyggt". Tack!

Mot slutet av dagen känns mjölksyran i benen trots extra benträningen på gymmet sista tiden. Det går aldrig träna tillräckligt för skidåkning tydligen. I så fall måste man se ut som Anja...

Vings afterski hålls på vårat hotell. Solen steker och gassar, och man är ju inte direkt frussen efter att solen legat på i backen hela dagen med alla de kläderna på. Svalkar oss med en öl i solen, tar några fler bilder, redan uppe i runt 70 och det är bara första dagen.

En bastu hinns med innan maten. Och sen maten då - HELT makalöst. Tre rätter, snyggt upplagda, fantastisk smak. Lycka. Malin orkar inte allt sitt utan delar med sig en halv portion till mig - dubbel lycka!

Mätta, belåtna och lite trötta sätter vi oss framför brasan och slappar lite. Alla är för trötta för att orka göra något kreativt. Vi testar baren på egen hand, en varsin Ballentines för att få ner lite mat lite snabbare.

I säng innan 23, det ryktas om sol imorgon också och riktigt fin åkning. En sån dag...

Serre Chevalier - Lör 14/3 Dagen D

Vaknar tidigt, spärrar upp gluggarna helt, frågar Linda 2ggr om hon är vaken och petar lite lätt. Nu är hon vaken också. Gött. Till skillnad från andra mornar sprätter jag ur sängen och börjar rusa planlöst genom lägenheten. Är allt med? Vad är glömt? Är passet, biljetten och plånkan med? Då kan man alltid köpa resten.

Frammåt 13-snåret beger vi oss medelst bil till de södra avkrokarna i trakterna av Fruängen för att plocka upp Anton. Hittar på första försöket, snör in hans grejer i skuffen och placerar Anton vänligt men bestämt i baksätet där han får plats men inte mycket mer. Etapp 1 på resan till Arlanda går utan problem.


Väl inne i vänthallen ringer vi de andra som säger åt oss att vända på klacken och se där! Där står ju hela gänget! Utrop o glada miner infinner sig. Alla kramas och tjoar, humöret är på topp. I gemensam tropp skrider vi över golvet bort till incheckningadiskarna. Världsvant kliver vi först till automaterna, gör en nedräkning och på den tredje så klickar de tre sällskapen synkront på incheckningsknappen på skärmen. Hm. Inga taggar till bagaget? Nåja, det går nog bra ändå. Så klart tar vi disken utan kö, tanten där bakom muttrar något om att vi inte har taggar vilket man måste ha vid hennes disk. Vi ignorerar ännu mera världsvant och ser till att hon fixar det.


Här blir det lite strul. Allas vår kära Kakan har ryggsäck som man inte får checka in med vanligt bagage utan måste gå som specialbagage. Ett ställe med lång kö. Hon måste ju ändå dit eftersom hon har egen bräda med sig, så det är väl inte mer med det. Dock fick hon bara en bagagetagg vilket gör att hon igen måste ställa sig hos muttrande tanten som nu fått en liten kö, sedan ytterligare en gång köa till specialbagaget. Malin håller henne sällskap och på glatt humör, vi andra splittar och vill söka en öl på andra sidan.


Sedan blir det lite dystert. Linda, Älsklingen, får inte följa med genom säkerhetskontrollen eftersom hon inte har någon biljett då hon inte får semester under utbildningen. Vi kliver åt sidan lite, småpratar, gosar, pussar, är så där äckligt söta. Plötsligt säger hon åt mig att springa för det kommer ett stort pack med folk så jag ska hinna före. Man är ju inte sämre än att man lyder order, men väl genom kontrollen känns det som ett plåster som ryckts bort alltför hastigt. Men det kanske var lika bra, det måste göras. En vecka är ju inte så mycket...


Ringer Anton som är besvärad över att de knappt hunnit in, lät som att han redan hade velat ha en öl i handen. Ringer Älsklingen och säger ett sista hej då på svensk mark o förklarar plåster-liknelsen.


2min senare är jag ikapp Lange, Sanna och Anton. Ytterligare 1min senare sitter vi på en pub, Anton erbjuder sig att köpa öl som betalning för skjutsen och jag är inte sen att tacka ja. 30sek senare kommer Lange och Anton tillbaka och beklagar sig över att ha blivit rånade av en kassör - 75 bagis för en stor stark Staropramen! Kameran passar på att ta sina första bilder här, fler kommer det bli.


Flygningen går ytterst lugnt till. Anton introducerade mig till Mr and Mrs T Bloody Mary-mix, det var OK. Juves stadion såg lika ball ut uppifrån som jag minns det. Toaletterna i ankomsthallen höll standarden från förra året och lyset släcktes även denna gång. Kaoset var lika totalt också, till och med snäppet värre; I år kom inte allt bagage med, bl.a. stackars Karins bräda med dojor och täckbrallor blev kvar i Stockholm och skulle levereras tidigast måndag.


En bussresa i fruktansvärd hetta, med plats längst bak utan sikt, senare så var vi framme vid vårat hotell som var första anhalten. Kastar mig ur bussen, rycker åt mig väskan och under lite klagomål och lätt illamående över bussresan travar jag iväg i t-shirt i riktning mot hotellet 200m uppför en backe. Väl framme säger de åt oss att släppa väskorna och ta plats i matsalen på hotellet. Vi blir serverade dryck, korvar, salami, ostar, bröd och andra godsaker. Genast känns allt bättre och älskar redan hotellet. Får veta vilket rum vi ska ha och att det är självservering i baren dygnet runt. Allt är tipptopp!


Stupar i säng framåt midnatt, taggad som satan inför första dagen...

Cervinia - Veckans topplista

Cervinia var en bra resa överlag, mycket roligt hände och skidåkningen var på topp! Det är ju trots allt Alperna. Dock tyckte jag nog att backarna i St Anton förra året var bättre, mer lutning och inte så många transportliknande backar. Det ska däremot sägas att vi inte hann med att utforska Zermattsystemet så mycket som vi ville. Enligt sägnen så ska det vara bättre åkning där, känns lite surt att inte ha hunnit med det helt ut.

Vi hade ju grym flyt också att det snöade 70cm veckan innan vi kom, särskilt eftersom det hade varit blida i 5v...

För den som på förhand söker skandaler kan jag direkt berätta att sådana inte ägde rum. Största skandalen var nog jag och Linda som var med på 2 eller möjligen 3 afterskis, totalt.

Veckans galningar: De inhemska chaffisarna.
Veckans pussare: Jag och Älsklingen
Veckans Rudolf: Göran
Veckans rödaste: Jag
Veckans smörjare: Älsklingen
Veckans sprutare: Göran (snösprut så klart!)
Veckans öldrickare: Erik
Veckans mest gay: Receptionisten
Veckans hungrigaste: Erik
Veckans snögubbe: Jag (efter att ha krigat mot alla)
Veckans gladaste: Karin
Veckans argaste: Karin (nästa år åker vi till ställe med mer lutning)
Veckans sångfågel: Malin

Cervinia - tor 20/3 Lätt vindpust

Vaknade till vinden som ven i nock och knutar. Himlen var klarblå och bara -7 grader - idealisk dag för skidåkning! Men så blåste det 73km/h som gav en köldeffekt på -20. Det bet hårt i ansiktetnär man åkte och våran dag i Zermatt gick om intet. Istället tog vi Valtournenche som låg något mer i lä.
Stenhård offpist och isiga backar höjde inte våra förhoppningar för dagen. Men är man i Alperna måste man åka skidor! Och det gjorde vi. Dagen avrundades med afterski på The Igloo i nedfart #7. Det dracks varmt vin och varm choklad med rom mot den heta solväggen på stället. Det fina med den rommen var att de lämnade den på bordet och låta en hälla själv, en halv flaska gick nästan åt på fyra små koppar choklad. Dessutom så tog den snälla servitrisen (som var svenska) bara betalt för tre stycken choklad, enligt hennes matematik blev fyra gånger fyra 12.

Jag o Linda åkte ner före de andra för att få av blöta pjäxor, duscha och lite för mycket sol för egen del. Vi mötte de andra på Dragon lite senare, dock var de så långt druckna att vi var hopplöst efter. Istället för att försöka dricka ikapp och kvällen sluta i tragik så gick jag o Linda för att äta lite, sedan bergsfotning i månsken och några rundor sänka skepp innan vi somnade in.

Cervinia - ons 19/3 Bland italienska delikatesser och norrbaggar

- Ännu en dag med klarblå himmel, -7 i byn, en aning hårt i backen på sina ställen och inte lika bra off pist som igår men ändå skapligt! Dumt att klaga i onödan. Men däremot blåste det lite på toppen om jag ändå ska sticka ut hakan.
- Mitt på dagen käkade vi lunch-picnic med Ving Alpin - trodde vi. Här samsades STS, Nortlander, Ving o massa annat patrask. Tillsammans hade alla arrangörer på plats styrt ihop en alldelens fantastisk picnic med kallskuret! Där fanns parma, bresaola, chips, ostar, frukter, pastasallad, färskt bröd, choklad och maaassa godsaker. Snabb som en vessla dundrade jag nedför slänten där vi satt och hamnde kanske 5:a i kön efter Erik. Det var ett bra drag att vara snabbt på efter honom. Sedan stod 60 dumskallar och trängdes och slogs om smulorna efter oss som var först. Allt hade från början ett snyggt upplägg på ett förträffligt skottat långbord (det fanns en bar utskottad också där man fick hämta hur mycket dricka man ville, samt att där vi satt var en helt läktare utskottad i en fin fin soldriva där det var vindstilla och bara så härligt). Efter att gamarna hade börjat komma fram så såg det inte snyggt ut längre. Det gick ett sus genom den långa kön när jag gick förbi med min välfyllda rågade djuptallrik - "ooooh", "aaaaah". Hela tillställningen var bara ren njutning från början till slut!
- På vägen hem stannade vi till på vårt första lunchställe, Ullas, och det visste jag direkt. Ändå skulle de andra opponera sig och säga att jag hade fel. Vi satte oss ute vid en sviiiinkall solvägg, för det blåste, solen gick i moln och allt var bara kallt. Sen när de andra gick in o köpte dricka så såg de att vi var på Ullas och brast ut i sång... Nåja, drycken blev kallare av vinden och vi blev ännu kallare. Gav upp och åkte hem.
-Afterski på kvällen nere på byn i alla fall en kort vända, på Draken så klart. Efter det bara en enkel middag innan vi åkte tillbaka till hotellet. Där satt vi kvar med de andra nästan fram till 10 innan vi gick o la oss. Det är JOBBIGT att åka skidor, va i solen, äta gott o må gott!